SVT KULTURNYHETERNA: HÄR (9.25 in i programmet)

SVT PSL: HÄR

Till röstningen: P3 TRACKS

Den 5:e Maj släpptes Anna Von Hausswolffs debutalbum ”Singing From the Grave” och fick lysande recensioner över hela Sverige men även i Norsk media.
Det har varit ett lyckat år för Anna med premiärspelning på Way Out West, hyllningar i svensk media och rotation på Sveriges Radio P3 med singeln ”Track of Time”. När folk pratar om Anna är det oftast rösten som står i fokus. Den beskrivs som ”egensinnig med en spännvidd från sköraste smekning till whiskydränkta vrål”.

- Skivan ”Singing from the grave” är inspelad i ”Music á Matic”, med Henryk Lipp som producent. Henryk är en av de personer som sett mig flest gånger live, och därmed en hängiven lyssnare som känner till mina bästa och mina sämsta stunder på scen. Jag är en live artist, och därför har vi bestämt oss för att söka efter samma ärliga uttryck i inspelningarna som i mina uppträdanden.

Alla som hör Anna von Hausswolff stannar upp, lyssnar, blir berörda. Hennes röst definierar uttrycksfullhet. Ibland smeker den medhårs, ibland ryter den upp en storm; alltid tar den plats i ditt hjärta. Perfekt kombinerar den kunnande med rå känsla, realism med romantik. Vill du jämföra den med något konkret? Avlägg besök till naturens mest spektakulära vyer – Angelfallen, exempelvis – eller hälsa på i änglakören där Joan As Police Woman och Antony Hegarty tar ton.

Under rösten; arrangemangen. Annas piano ger ett dramatiskt och melodiskt fundament åt hennes stämma; tonerna som stiger ur dess träkista blöder. Kongenialt klingande; instrument och lyrik i harmoni. Alla som hör Anna von Hausswolff blir missionärer. Anna genomförde sin debutspelning hösten 2008. Sedan dess har ryktet om henne gått, ropats från först och främst Göteborgska hustak. Show har lagts till show; gemensamt dem emellan Annas totala brist på hämningar. I konsertsituationer ger hon allt.

14 augusti 2009 uppträdde så Anna – som en del av Way Out West – innanför Annedalskyrkans mäktiga tegelväggar. Den månghövdade publiken där närvarande hänfördes och ryktet började sprida sig likt en löpeld Sverige runt. Sara Martinsson har intervjuat Anna i P3Pop, Björn Schagerström likaså i Groove. GP Osignat har recenserat hennes MySpace, Tramsessions har fångat henne sjungandes i en spårvagn. Et cetera.

Singing From the Grave:
(5/5) Göteborgs-Posten
(5/5) City Skåne
(5/5) RADAR Magazine
(6/6) GAFFA
(9/10) Sonic Magazine
(9/10) Rocky
(5/6) Nöjesguiden
(4/5) Dagens Nyheter
(4/5) Dagens Industri
(4/5) Aftonbladet
(4/5) Expressen
(4/5) Borås tidning
(4/5) Smålandstidningen
(4/5) TT Spectra
(4/5) Sydsvenskan
(4/5) Västerbotten Kuriren
(4/5) Gefle Dagblad
(4/6) SvD

Efter en hektisk USA turné som inkluderade utsålda spelningar i San Diego, Washington och San Francisco, en fantastisk show på El Rey i Los Angeles med gästspel från ”MC5’s” Wayne Kramer och TV/Radio-program i New York, LA och Chicago, är bandet redo att tillkännage släppet av deras nya digitala EP ”The Immaculate Convergence”.

Den nya EP:n från TSOOL kan ses som en förlängning av deras senaste dubbel CD ”Communion”.

Skivan inleds med en ny singelversion av ”The Passover”. Den följs upp av tre helt nya låtar: ”Take Me Back”, ”Snuff Parade” och ”From This Moment”.

Från och med nu kommer TSOOL fortsätta att spotta ut nya låtar digitalt under 2010-2011 samt leverera sina magiska livespelningar.

TSOOL har förutom att hyllats av kritiker över hela världen – belönats med flera utmärkelser under sin långa karriär, såsom svenska Grammisar i kategorierna ”Bästa nykomling”, ”Årets Artist” och förra året även ”Årets Band ”. De har släppt totalt sex studioalbum (två av dem dubbelalbum) och fick sitt stora internationella genombrott med albumet ”Behind the Music”, vilket belönades med en amerikansk Grammis för ”Bästa alternativa rock album” under 2002 tillsammans med Coldplay och Radiohead.

TSOOL är ett mycket framgångsrikt band i USA, Europa och Asien. De har gjort ett antal TV-program som ”Late show with David Letterman”, ”The Tonight Show med Jay Leno”, ”Carson Daily”, Jules Holland” och ”Conan O’Brien”mfl
De har öppnat för U2 och Rolling Stones och turnerat med Robert Plant, Oasis, och många andra. Deras musik har även medverkat i filmer och tv-spel som ”In Good Company”, ”Wrestlemania” och i årets version av ”MLB 10 Baseball”.

Den 29e september släpper Parken sitt andra album, ”Framtiden Var Här” och första smakprovet hör du på landets radiostationer i form av singeln ”Ser Du Stjärnan I Det Grå?”.

Nio nya låtar har spelats in under vargavintern 2010 tillsammans med producenten Henrik von Euler (Rigas). Mycket känns igen från debuten men det nya materialet har ett större djup i såväl ljudbild som textmässigt. Influenserna från The Clash och Bowie blandas upp med hårdare elektroniska ljud och rytmer och Pelle Lindroth sjunger som om livet hängde på det

I Sommar kan du också se Parken live på kulturhusets tak den 17:e juli och på Emmabodafestivalen.

”Där är det inte mycket kompgitarrer. Tror jag och Jari spelar sammanlagt fyra hela ackord eller nåt. Resten är melodier, riff och rytmgrejer. De går in och ur varandra … som alger, som spöken, som ålar genom lik på havets botten.”
Mattias Alkberg

När The Bear Quartet förra året släppte sitt album ”89” kändes det som en comeback. 3 år hade förflutit sedan det innankommande albumet och bandets basist Peter Nuottaniemi hade hoppat av. Men någonstans i ruset av ett fylle-SMS som resulterade i ett bolagsbyte från klassiska A West Side Fabrication till Malmöbolaget Adrian Recordings, kom Peter tillbaka på pallen med basen i handen och pennan vassare än någonsin. Albumet som sedan följde blev ett av de mest uppmärksammade förra året, med fantastiska recensioner, årsbästaplaceringar och radiotid. Lägg till detta lite Grammisavsky och M.A. Numminen-samarbete, så förstår ni att The Bear Quartet verkligen var tillbaka i ett kreativt rus, ett rus som inte verkar ha lagt sig. Redan nu är de tillbaka med ett nytt album, utan glimten i ögat och utan att dra på munnen kallar de det – Monty Python.

Att The Bear Quartet är ett av Sveriges mest inflytelserika indieband behöver man inte vara Terry Ericsson för att hålla med om, men om man tror att deras position endast härrör från deras fullständiga fuck you-attityd, gör man det enkelt för sig. Skrapar man endast lite på ytan träder man snart ner i en konstnärsvirvel och ett kreativt centrum där man aldrig vet vad som sipprar ut. Det enda man vet är att allt håller en klass som hållit dem på toppen i över 20 år.

”Monty Phyton” är bandets 16:e album, från 90-talets popalbum, till urladdningen med ”Ny våg” 2002 och de mer elektroniska och experimentella skivorna ”Saturday Night” och ”Eternity Now” 2005. Mellan senaste albumet ”89” och ”Monty Python” finns det en röd tråd. Frågan är bara vilken?

The Bear Quartet – Monty Python (2010)

Så fort vi avslutade inspelningen av 89 började vi repa in nya låtar.
Vi presenterade skelett, grova skisser, riff och melodier för varandra som vi sedan utvecklade till, jag vill inte säga låtar, för det var inte det från början. Det var ljud som gick in och ur varandra. Långa varv och melodier och ingen hörde riktigt vad de andra höll på med.
Flera gånger kändes det tröstlöst. Tidigare har jag haft en ganska tydlig bild av låtarna redan innan vi började nöta dem, men så var det inte nu. Jag tror väl inte någon av oss hade det. Vi bara litade på att det i slutändan skulle sys ihop, att helheten skulle vara överordnad detaljerna. För är det någon skiva vi gjort som består av detaljer så är det den här.

Ibland tänker jag att The Bear Quartet är en modell, en fungerande anarki. Praktisk socialism. Jag vet att det är skillnad. Med anarki menar jag att alla får göra precis som de vill så länge det inte inkräktar på någon annans visioner. Med socialism menar jag att vi verkar för en utopi utan att helt förstå hur denna kommer att se ut när vi väl är framme, eller vad de olika delarna har för samband.
Anarki är roligt, socialism är hårt arbete men resultatet är ungefär detsamma.
I BQ är jag helt klart dummast i huvet. Kanske är det därför jag upplevt den här skivan, dess tillkomst, som så jobbig, då jag alltså inte kunnat urskilja resultatet förrän jag hade det framför ögonen.
Eller så var det så för oss alla. Det är socialismen, tänker jag.
Proletariatets diktatur i skepnad av färdiga låtar i en viss följd. Å andra sidan, det var roligt att bygga sina egna vägar, färglägga själv. Sitta i replokalen och höra nånting växa fram som blev ännu bättre än mina egna delar, delar jag mejslat ut till, så nära jag kunnat, perfektion. Och att sedan upptäcka att alla andra gjort samma sak. Anarki.
Jag märker ju att det här kan framstå som lite pretentiöst, men helt ärligt, det här är den mest ambitiösa skiva vi någonsin gjort.
Progressivt. Och om någon har problem med det så skiter väl vi i det.
Det är popmusik, rock som kanske tar lite tid att hitta in i, för mig tog det alltså nästan ett år, men om man ger upp innan man gjort det är man lat och det tolererar jag fan inte.
Det här är musik gjord av människor som är dubbelt så gamla nu, jämfört med när de började. Som vet vad de håller på med, som litar på de andras förmåga att leverera genialiteter när så krävs. Som vet att nuet består av ungefär en tredjedel förflutet och resten framtid. Som, äh, jag driver med er nu. Nuet är nu och korrelerar det med något annat är det lika delar slump och erfarenhet. Om texterna på 89 hade något slags tema så var det The Bear Quartet, hur vi interagerade med varandra och inte. Den här gången handlar det mer om oss personligen och om dig och dig och dig. Monty Python är ett bevis på att man kan vara relevant ända in i döden och att anarki fungerar. Och till syvende och sist handlar det ändå om vad musiken gör med en. Jag gråter när jag lyssnar på hur det blev, för det är så vackert och jag kan för mitt liv inte förstå vad det var jag tvivlade på.
Mattias Alkberg

www.thebearquartet.com

Sommaren 2010 gör The Bear Quartet 4 spelningar:
2010-05-27 – Siestafestivalen – Hässleholm (S)
2010-06-04 – Strand – Stockholm (S)
2010-07-04 – Roskildefestivalen – Roskilde (DK)
2010-07-31 – Storsjöyran – Östersund (S)

Oerhört märkliga och vid tillfället olyckliga omständigheter gjorde att Psykakutens två medlemmar, Karolina Stenström (Steso Songs) och Henrik Svensson, träffades för allra första gången. Allmän förvirring rådde och allt hopp var ute. Några dagar efter detta första möte flyttade ena halvan av Psykakuten som absolut sista utväg till Sydamerika utan planer på att återvända. Märkligt nog började de kommunicera skriftligt tvärsöver jordklotet. Bostadslöshet och slump tvingade betydligt senare ihop de båda i en lägenhet i Årsta utanför Stockholm hos en kompis som var bortrest i två månader. Lägenheten var belamrad av alla typer av instrument, så där tog
Psykakuten form och skivan gjordes färdig. Ulf Lundell har gjort omslaget, som föreställer en stor båt som sjunker. Låtarna är inspelade i flera av världens alla hörn, bland annat Buenos Aires, San Francisco och München, men samtliga låtar är insjungna i ett badkar i Årsta. Engelsmannen James Aparicio, som tidigare jobbat med till exempel Depeche Mode och Mogwai, har varit med och mixat singeln ”If I could love I would”. På Psykakutens allra första spelning bestod bandet av 36 av landets finaste elgitarrister. Albumet kommer 23 juni på Karolinas egen label Lyckan.

I informationsbladet PSYKISK PRESS, som du kan ladda ner på hemsidan www.lyckankommer.se/psykakuten, berättar Psykakuten själva ”på ett pedagogiskt och lättläst vis” vilka dom är, vad det handlar om och hur skivan kom till till med hjälp av serier, sportsidor med mera. Det finns även information om deras kassettbolag LYCKAN MC, om dem som medverkat på skivan, olika djurs tankar, viktiga listor med mera.

Informationsbladet PSYKISK PRESS: Ladda ner här

24 MAJ – Släpps EP:n Retina (begränsad upplaga som vit vinyl ”12”)
21 JUNI – Släpps EP:n Iris (begränsad upplaga som vit vinyl ”12”
25 AUGUSTI – Släpps Albumet Rivers (Retina + Iris släpps digital och på dubbel-cd)

Mariam (sång) och Andreas (trummor och slagverk) träffade cellisten Hildur Guðnadóttir (som samarbetat med Fever Ray, Throbbing Gristle och medlem i Múm) under deras vistelser i Berlin. Eftersom de beundrar hennes soloprojekt och umgicks i samma vänskapskretsar bad de henne att hjälpa till med körarrangemangen till albumet. Hildur tackade ja och blev deras anknytning till Island.

”Vi blev väldigt lyckliga när hon kom med i projektet och allt föll på plats” berättar Mariam. ”Det främmande, tomma och något mystiska landet som Island faktiskt är visade sig vara perfekt för musiken, precis som vi hade hoppats. Känslorna är mer subtila och mörka på den första EP:n Retina, så vi ville på något sätt samla dessa känslor och göra dem till låtar.

Retina är inspelad med Mariam Wallentin och Andreas Werliin och den 12 man starka Schola Cantorum Reykjavík Chamber Choir (som också medverkade på Björk’s album Medulla) Allt inspelat i en kyrka för att få den naturliga klangen som man får av ett stort rum. Iris är däremot inspelad av bara Mariam och Andreas i mer avskalade sessioner med bara trummor, sång, oljefat och orgelbas pedaler. Allting är inspelat av Ben Frost och mixat av Valgeir Sigurdsson.

Men även om de två EP-vinylerna låter annorlunda mot varandra är de sammankopplade genom texterna och ljudet är medvetet olika för att bygga upp den speciella atmosfären. ”Jag har varit rätt förtjust i vattnets reflektioner och hur ljuset fångas på vattenytan. Något som finns där, men ändå inte riktigt går att greppa. Det var det som inspirerade oss till titlarna för de två EP-skivor. Ögats yta mot ytan av vattnet.

Turnédatum:

30-jun SE Rättvik                        - Dalhalla
04-okt SE Stockholm                 - Södra Teatern  *
05-okt SE Göteborg                   - Stenhammarsalen  *
06-okt SE Malmö                        - Babel *
* Dessa konserter är exklusiva konserter då duon uppträäder med en 12- mannakör
Sagt om “On The Snake”, senaste skivan:
“Wildbirds & Peacedrums music is equally hedonistic, sweet and foreboding” 5/5 The Guardian
“Beautifully imaginative… magnificent” 8.3 Pitchfork
“One of the most attention grabbing albums of the year” 4.5/5 The Sun
”Pretty exceptional” 4/5 Mojo
“There are moments of songwriting brilliance here” 4/5 Metro

Teaser: http://www.vimeo.com/10434045

Kontakt: Press www.skiva.se – Skivbolag: www.theleaflabel.com – Distribution: www.playgroundmusic.com

DoLL har samlat en del av de konstverk de kräkts upp, mest nytt men också en del gamla grejer. Målningar, foton, grafik och video. Tillsammans med äppleknyckarna på Macforum visar de äntligen vad Division of Laura Lee skulle varit från första början; en jävla röra.

6.3 – 20.3 2010
Macforum, Östra Hamngatan 16, Göteborg

Vernissage Lördag 6e Mars 14.00 – 20.00
14.00 – Förmingel
17.00 – Livemusik med Lowood, Kristofer Åström, Daniel Gilbert & Isak Ferna.
20.00 – Stänger