Fotbollens Sista Proletärer

Den otroliga historien om kockarna, rörmokarna och fritidsledarna i IFK Göteborg på åttiotalet.

De var vanliga killar som jobbade på dagarna och tränade på kvällen. Så kom en värmlänning från Torsby och blev deras tränare. Sen åkte de ut i Europa och vann över de stenrika proffsklubbarna. Historien om IFK Göteborg på 80-talet handlar om hur den Svenska modellen i Sven-Göran Erikssons tappning skakade fotbolls-Europa. Fotbollens sista proletärer är en fotbollsfilm som samtidigt berättar något om hur Sverige förändrats.

I ett år har Svenska Filmstudion följt sina barndomsidoler för att göra film av sin favoritberättelse. I Fotbollens Sista Proletärer träffar vi Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén, Dan Corneliusson, Sven-Göran Eriksson, Ruben Svensson, Tord Holmgren både i nutid och dåtid.

Filmen börjar i det tidiga sjuttiotalet när det svenska samhället var en beundrad förebild runt om i världen. Den svenska modellen byggde på allas lika värde, och strävan efter rättvisa och solidaritet var självklarheter. En slipad affärsman vid namn Anders Bernmar, en blandning av hästhandlare och visionär med hjärtat till vänster, såg potentialen i att göra Blåvitt till ett varumärke med folkrörelseideal. Det nya IFK kom med sin kollektiva kraft att representera just de idealen på fotbollsplanen. I filmen följer vi resan från division 2 till Europatoppen.
Filmens mittpunkt är David och Goliath-berättelsen om när kockarna, rörmokarna och fritidsledarna i Blåvitt mot alla odds slår en hel fotbollsvärld med total häpnad när de plöjer igenom UEFA-cupen 1982, och i finalen krossar de arroganta tyska VM-silvermedaljörerna och superproffsen i Hamburg SV med 3-0.
Och de gör det om och om igen, Glenn och Torbjörn och de andra. 1986 tror ingen det är sant när Blåvitt en magisk kväll, med sin speciella ödmjukhet och värme i en sällan skådad fotbollsuppvisning på Ullevi vinner över världens rikaste fotbollsklubb FC Barcelona med 3-0.
Efter framgångarna med IFK reser Svennis och flera av spelarna ut och blir proffs i Europa. Vi får träffa flera gamla italienska och spanska fotbollsstjärnor, och en av filmens huvudkaraktärer, Dan Corneliusson, som började spela i Blåvitt redan som 10-åring, åker tillbaka till Como i Italien för att hälsa på sina gamla lagkamrater och fans. I Italien är Dan fortfarande ihågkommen som en hjälte. Under resan berättar Corneliusson öppet för filmarna om baksidorna med fotbollskarriären, tomheten när det tar slut och problemen många fotbollspelare har med att starta om på nytt med något annat än fotboll när karriären nått sin ända.

Fotbollens Sista Proletärer skildrar ett lag med en unik sammanhållning, som med spelarnas egna ord byggde på att det var “en för alla, alla för en” som gällde, både på och utanför plan.
Filmen väver samman då och nu i collage-form. Historien återskapas med hjälp av bilder från olika europeiska tv-arkiv. Och gamla kasserade filmrullar från skrymslena i Sveriges Televisions dammiga arkiv har återfunnits, med kameravinklar som aldrig tidigare visats och ljudband som ingen tidigare hört, så att vi får veta nya fakta och hemligheter om händelser som i filmen nästan känns som drömmar ur vårt kollektiva medvetande.

Filmen är skriven och regisserad av Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson. Kalle Gustafsson Jerneholm har producerat den och musiken är specialskriven av Ian Persson från Soundtrack of our Lives.

Fotbollens Sista Proletärer är den tredje filmen från Svenska Filmstudion av kollektivet Hjorthén/Jönsson.
De har tidigare gjort den internationellt prisade “Mari Carmen España – Tystnadens slut” (Publikens pris på festivalen Docupolis-08 i Barcelona, Hedersomnämnande på DOCSDF Mexico City, nominerad till Bästa dokumentär FIPA Biarritz 2009). Den tv-sändes i fem europeiska länder och distribueras nu även i USA, Kanada, Italien, Tyskland, Schweiz och Österrike. Senast gjorde de den kritikerrosade dokumentären “Hemligheten” (2009 SVT Film i Väst) som visats på festivaler i bl a Stockholm, Mexico och Ecuador.

Svenska Filmstudion är ett gruppfilmproduktionsbolag från Göteborg som drivs av Hjorthén/Jönsson/Gustafsson Jerneholm

Skrivet av Skiva | 23 mars, 2011

© Skiva 2017