Sad Day For Puppets

Sad Day For Puppets bildades 2006 i Blackeberg utanför Stockholm av låtskrivaren Martin Källholm, gitarristen Marcus Sandgren och Anna Eklund på sång.  Rockband som Jesus And Mary Chain, Dinosaur jr och The Breeders har varit viktiga influenser och det är mixen mellan 90-talsdoftande indiepop, shoegaze och rock som gör Sad Day For Puppets annorlunda och intressant.

Sedan debutalbumet släpptes 2008 har intresset ökat stadigt utanför Sveriges gränser. SDFP har turnerat flitigt i Europa och agerat förband åt bland andra Editors, MGMT, A Place To Bury Strangers och The Raveonettes.

Bandet är signat till det lilla svenska skivbolaget HaHa FONOGRAM och har getts ut i Japan, USA, Europa och framför allt i Storbritannien på den renomerade shoegaze-labeln, tillika Londonbaserade gitarrmangel-klubben Sonic Cathedral.

Pale Silver & Shiny Gold släpps samtidigt i Sverige, Japan och Storbritannien.

Precis som alla skivor som släppts av HaHa FONOGRAM har skivan ett skyddshelgon. Oliver Ackermann, frontman i A Place To Bury Strangers och skapare av gitarrpedalerna Death By Audio, gör denna gång sällskap med tidigare skyddshelgon som skivbolagslegenden Mike Alway och den franske producenten Bertrand Burgalat, poplegenden Dan Treacy.

Journalisten Kristofer Ahlström om kommande plattan Pale Silver & Shiny Gold

Det är det vackraste ljudet i världen, så fint att det svenska språket inte ens kan klä det i ord. På engelska kallar man det ”jangly”; det där lekfulla, ringande gitarrljudet som egentligen döpts efter när två stålföremål slår emot varandra, men som mest lockar fram sinnebilder av något varmt och oskuldsfullt. För hur mycket brus och oväsen Blackebergskvintetten Sad Day For Puppets än frammanar för att dölja det så finns det något vackert och godtroget i deras kärna; kanske är det de ringande gitarrerna, kanske är det hur sångerskan Anna Eklund nynnar, även när hon sjunger om otrohet eller döda och döende förhållanden.

Kontentan är i vilket fall: det här är musik så storslagen att den räddar själen.

Efter 2008 års hyllade debut Unknown Colors har Sad Day For Puppets lagt England för sina fötter med pressrosor i bland annat NME, Q Magazine och på BBC, och de har spelat förband för eller turnerat med akter som MGMT, A Place To Bury Strangers och The Raveonettes.

På nya albumet Pale Silver & Shiny Gold är reglerna friare. Sad Day For Puppets influenser från det tidiga 90-talets indierock hörs visserligen fortfarande, men denna gång backar gruppen några musikaliska decennier till.

Det är råare, mindre polerat och gitarrerna får yla otämjda över Anne Says Part II. En tvärflöjt på Monster & The Beast. Eller den helt akustiska balladen Beads som spelar på känslosträngarna i en oemotståndlig moll.

Men grunden, den som håller alla de här delarna samman, är ännu densamma. Det är Eklunds oemotståndligt dåsiga sång, det är ett band som skapar de vänaste och skönaste kompositioner.

Så vackra att man bara kan beskriva det på engelska.

Hör av er till info@skiva.se för pressbilder och albumbiografier.