Skiva » Artister

Roenik

Skiva — Tue, 11 May 2010 08:53:06 +0000

Det närmsta du kommer dina idoler är en plastbit. Visst känns det sorgligt?

”Vi undanber oss allmosor” – resonerade Roenik inför singelreleasen av ”Someone’s love is going to die” och släppte, istället för cd, en T-shirt. Och mot bakgrund i hur digitaliseringen av musik har utvecklats släpper nu bandet även denna gång ingen cd – utan en film och en hel rörelse!

FILMEN består av ihopklippt material från bandets guerillaspelningar på bibliotek och i hotellfoajéer, varuhus mm. Dessa uppmärksammade spelningar började sprida sig och man uppfann Dogma (Department Of Guerilla Musicians & Artists) som ett paraply för alla kreatörer som vill vara med och ”röra om i grytan”.

Syftet med att släppa någonting annat än en cd-skiva är att belysa det faktum att de flesta skivköpare är underbara människor som vill ge artisten något i gengäld för de stunder musiken skänkt dem. Om cd:n sedan lyssnas på eller bara får agera forslingsmedie – affär till dator – siar inte bandet om, men de ser möjlighet till utlopp för en bubblande kreativitet bortom musikens forum i det att de vill ge något verkligt och fint tillbaka.
Om du ändå vill ha en skiva så kommer den vara en bränd handskriven cd, utan fodral, som sprids likt en klubb-flyer i klädbutiker och på barer runt om i landet. På skivan står också bandets hemsideadress (roenik.com) där den som vill får gå in och ladda ner låten samt se på videon.

Safe, not Sound är andra singeln från Roeniks kommande album inspelat i London med Yoad Nevo (Air, Pet Shop Boys, Sugababes, Dave Gahan…) och kommer att släppas(?) den 16:e maj i samband med fler Dogma-aktioner och en releasespelning på Park Lane (gbg).

Anna-Maria Blixt

Skiva — Mon, 22 Mar 2010 10:47:54 +0000

Venus Jupiter And The Moon föddes i en resväska någonstans mellan Norrlandskusten och den mexikanska halvöknen. Den föddes i hjärtat på en äkta vagabond och romantiker med fingret på pulsen och handen plinkandes på sin pappas gamla Levin.

Anna-Maria Blixt’s debutalbum är fyllt av självbiografiska historier och påhittad poesi. Det strömmar och dyker och smeker på ett sånt där sätt som bara viss musik kan med en röst berusad av känslor. Albumet har ingen avigsida utan är snarare en känsla i sin helhet du vill bli del av, ett sound som fångar in och stannar kvar .

Den första singlen ‘Two peas in a pod’ öppnar skivan med en otvingad glädje och speglar albuments karaktär med
sin enkelhet och melodiösa sammansättning.Därifrån kan man följa skivan upp till ‘The Sky and I’ ochner till ‘Downtown’ och läsa spektrumet emellan där alla känslor rymms.

Musiken balanserar mellan glädje och spritt, vemod och stillsamhet på ett vackert och utelämnande sätt och visar precis hur bra det kan bli när världar möts.

Lali Puna

Skiva — Wed, 17 Mar 2010 14:19:22 +0000

More than half a decade has elapsed since the release of Faking
The Books, Lali Puna’s third (and hitherto most recent) longplayer,
but the band’s impact on the climate of electronic rock
music remains palpable. Along with sister-group The Notwist,
this Weilheim quartet have helped map out the musical
landscape for modern, experimentally minded pop music, and
Our Inventions finds Lali Puna continuing to push the frontiers of
their medium.
‘Rest Your Head’ serves as a perfectly poised re-introduction to
the band and all they’ve become. Initiated by waves of glassy
pulsations and warm, swelling synths, the song has the feel of a
reverse-lullaby – gently winding its way through reposeful
melodies, guided by the welcoming whisper of Trebeljahr’s vocal
until the final third kicks in with drum machine hits, and you’re
wide awake. While Faking The Books, with its vibrant riffs and
extrovert tendencies, had the sound of a record begging to be
played live, Our Inventions exhibits the hallmarks of an album
spun from intensive studio-bound introspection. Two of the most
explosive and ebullient songs here – ‘Remember’ and ‘Everything
Is Always’ – confirm so much of what’s special about Lali Puna:
all the elements are at once precision engineered and delivered
with absolute heartfelt conviction; perhaps never before have
such jubilant pop hooks been so meticulously and fastidiously
crafted, yet you can always hear the soul behind these machines.
This is an album that’s made for and about the modern world,
concerning itself with the driving forces of progress and
technological obsession. Trebeljahr’s lyrics are suggestive of
alienation and disenfranchisement from nature during the ironylaced
title-track: ”The birds in the trees/Singing our mobile
melodies/What a sweet, sweet world”, later stipulating that
‘progress’ never really gets us anywhere on ‘Everything Is
Always’ (”Nothing new/These days”), while hinting at the
ultimate bankruptcy of the all-devouring consumer age during
‘Safe Tomorrow’: ”Never going anywhere/Don’t stop by and get
to know/Stuff your memory with facts/Save Save Save”.
The final song on the tracklist is ‘Out There’, a collaboration with
the Yellow Magic Orchestra’s Yukihiro Takahashi. The version
appearing here is an alternate rendering of the track that
appeared on Takahashi’s Page By Page album in 2009. Here
Trebeljahr addresses the global financial collapse (”Their
kingdom’s past, their kingdom’s gone/Just ruins and plain
desert/It’s all burnt down, we’re left alone”), and sure enough,
Our Inventions is a body of work that keenly engages with the
concerns of its time, one that confronts the excesses and everaccelerating
pace of modernity.
The sublime, virtuoso electronic arrangements of Our Inventions
directly lock onto the record’s recurrent key themes, depicting a
world inundated with technology and consumed by a fixation on
progress – simultaneously passing commentary on this state of
affairs and overcoming it. When Trebeljahr intones ”Things move
on/I’m gonna work fast because tomorrow comes quick” it
sounds like it’s being sung from the perspective of someone
who’s already there.

The Postmarks

Skiva — Tue, 09 Mar 2010 12:32:05 +0000

Like Robert Johnson’s fabled encounter with the Devil, The Postmarks stood at their own crossroads. They realized they needed to up the ante when discussions of the next record arose at a dingy bar on Manhattan’s Lower East Side. After the release of their debut in 2007, their love for cinematic themes and classic pop needed to be more than that… it needed to be realized on a grand scale in a way that still said: ”The Postmarks were here,” scrawled across a studio wall. Bands were thrown around, movies remembered, the gods on Mt. Filmscore consulted, and at The Postmarks’ feet lay the remains of an epic battle to decide the ultimate question: ”What do we do for the second record?”

“I think we made a decision at that point that we wanted to go into darker territories the first album only hinted at,” Jonathan Wilkins says of the experience. The decision led to all three Postmarks lending ideas to a concept that had already begun to coalesce, a concept they called Memoirs at the End of the World.
“All You Ever Wanted” is an epic pop song that builds over the course of five minutes, revealing a surprising collection of musical touchstones in a new, imaginative way. “For Better…Or Worse?” is reflective and hopeful, showcasing the band’s newfound bombast, while “Go Jetsetter,” the first Yehezkely-penned single, is a tongue-in-cheek look at the pursuit of material pleasures. The album’s closers are two songs that delve deeply into cinematic themes. ”The Girl From Algenib” is one part Earth Wind & Fire’s ”Fantasy” and one part Bill Conti’s theme from Rocky, and with ”Gone,” images of French new wave films crossfade to a mournful symphony, bringing the record to a shattering close. With Memoirs, The Postmarks pushed themselves and the music to another level. “Most bands that I’ve loved have come into their own on their second album,” Moll says. “They had something that hooked me initially, but I truly saw them blossom on their second release. The second record should make good on all the promises the first one made and I’m hoping people get that feeling with ours.”

The Boxer Rebellion

Skiva — Tue, 09 Mar 2010 11:31:27 +0000

The formation of The Boxer Rebellion was the result of pure chance: the crossing of paths at a London venue between American vocalist Nathan Nicholson and Aussie guitarist Todd Howe. As fate would have it, Nicholson’s powerful yet ethereal vocals couldn’t have found a more perfect accomplice than in Howe’s relentless guitar assaults. Completed by a thunderous rhythm section in Englishmen Adam Harrison (bass) and Piers Hewitt (drums), The Boxer Rebellion set about making their eponymous debut EP, which earned a rapturous reception from press and public alike. However, on the eve of a potentially career-breaking tour with The Killers, lead singer and lyricist Nicholson found himself on a life-support machine undergoing a potentially deadly operation. In the ensuing months, the band were put on indefinite hold as they watched their momentum slip away into the ether as their lead singer fell in and out of consciousness.

Following Nicholson’s year-long recovery, the band were invited to perform on Glastonbury Festival’s New Band stage, delivering an explosive performance that led to a record deal with Alan MacGee’s Poptones/Mercury Records imprint. In 2005, The Boxer Rebellion’s debut LP EXITS was unleashed: NME proclaimed, “This band can alter your life.” Kerrang wrote, “If you’re crying out for substance in music, The Boxer Rebellion are here to soothe your soul.” Both The Fly magazine and MusicOMH dubbed the album “flawless”. But what should have been the grand campaign that finally brought The Boxer Rebellion to the world’s attention turned instantly to dust as the album’s ill-fated label simultaneously breathed its last and imploded.

As the guys returned to their day jobs, EXITS began to live a covert, underground life – being passed quietly from person to person until it had amassed itself an army of feverishly devoted fans. The band continued to perform live in London and across Europe whenever possible, and it was at these decisive shows, always underpinned by new songs well before they could ever be recorded, that the spirit of a new album came into being.

The aptly-titled and self-produced UNION is the result of what can be achieved when ability, commitment and relentless drive converge towards a shared, immovable goal. From the opening assault of ‘Flashing Red Light Means Go’ through the insistent ‘Spitting Fire’ to the redemptive closer ‘Silent Movie’, the overriding effect of UNION is of going through an emotional storm and arriving replenished on the other side.

“We’ve never really aspired to anything that’s out there,’ guitarist Todd Howe insists.“ Throughout the recording of this album, it’s just been a kind of seclusion as a means of extracting what we are as a unit. I suppose that’s why the title felt so apt to us.” And so with the bitter taste of label-related disaster and ill-fated dreams still in their mouths, the band decided to release UNION independently earlier this year. The album’s success to date has been nothing short of ground-breaking….

Drummer Piers Hewitt sums it up beautifully: “The best thing about what we’ve gone through is that no band in the world would like to have done it, but almost every band would like to feel what we feel now….”

Hadouken!

Skiva — Tue, 09 Mar 2010 11:07:18 +0000

Hadouken! return with their hugely-anticipated second album, ‘For The Masses’, in 2010. The follow-up to 2008’s ‘Music For An Accelerated Culture’, their 100,000 selling debut album, ‘For The Masses’ was recorded in Groningen, Holland with gilded Dutch electronic producers Noisia and is released on Hadouken!’s own Surface Noise Recordings. ‘For The Masses’ is a landmark modern dance-rock album that cements Hadouken!’s reputation as Britain’s most forward-thinking and dynamic young band. “We know what our fans want,” says singer James Smith. “They want it hard and they want it fast. I want this record to sound good over a 1000 kilowatt sounds system or on a Nokia phone on the back of a bus. We don’t want to discriminate. We just want to make immediate contact.”

‘For The Masses’ evolves the edge of your seat meld of twenty ton club rhythms, furious guitars and keen-witted 21st century lyrical journals located on ‘Music For An Accelerated Culture’ by delivering ten tracks that are even harder, even louder, even more rhythmic and even more tightly focused than anything they’ve attempted before, or than anything else on offer by their contemporaries. If an historic comparison was to be attempted, cast your mind back to the earliest, comparatively sketchy works by the likes of the Prodigy or Chemical Brothers. Then recall the impact when each delivered ‘Fat Of The Land’ and ‘Dig Your Own Hole’. That’s the kind of leap forward successfully maneuvered here. Britain’s next great dance-rock band have arrived.

“I feel like the stars have been aligning for us,” says James. “The Prodigy have come back with a massive hit record. I’ve seen Chase N Status and Pendulum rise to the fore-front. We’re cut from the same cloth as all that but I think we’re doing something really new and exciting with this album. It’s a big, big progression. The time is right for us.”

Teddybears

Skiva — Sun, 28 Feb 2010 23:00:00 +0000

“Jag och Klas gick och kollade på Gnarls Barkley när de spelade i stockholm juli 2008. Efter giget träffade vi Cee Lo och snackades vid lite helt kort. Det framkom att han kände till och gillade Teddybears och vi sa sådär som man ofta gör: “Vi måste verkligen göra nåt ihop nån gång!”Vi började höras via mail lite då och då, skickade låtar fram och tillbaka men det hände inte sådär värst mycket under en ganska lång tid. Men i slutet av förra året fick vi en vokal som Cee Lo hade gjort på en av våra låtar och som lät helt övergrym. Han sjöng om sin katt Cho Cha som är hans bästa vän i världen.

Vi packade väskan och åkte till Atlanta där Cee Lo bor. Cee Lo blev mycket glatt överraskad när vi plötsligt en dag dök upp på hans förstutrapp och vi drog tillsammans ner till hans studio för att göra klart låten redan samma dag. När vi kom fram och Cee Lo spelade upp låten för oss, visade det sig att han helt på eget initiativ bjudit in gamla new wave legenderna the B52’s att sjunga på låten också. Cindy Wilson & Kate Pierson körade “Miaoow” i refrängerna och
legenden Fred Schneider hade lagt på en vers med sin trademark-konstiga vit mans rap.

Otroligt kul och stort tyckte vi förstås. Vi gjorde en låt till tillsammans av bara farten som förmodligen kommer att hamna på Cee Lo’s nästa platta och sedan åkte vi för att fira till den legendariska klubben the Claremont Lounge som tydligen var Cee Lo och hans polare’s favorit-ställe. Det visade sig vara en ganska rejält sunkig punkrock bar/strippkklubb där Patrik Arve underhöll oss med att sjunga karaoke till gamla Sex Pistols-låtar till stängningsdags.”

Joakim Åhlund/Teddybears (resultatet av ovan samarbete kan höras på Teddybears kommande album DEVILS MUSIC (Sony) i månadsskiftet mars/april)

Anna von Hausswolff

Skiva — Sun, 28 Feb 2010 09:49:42 +0000

Den 5:e Maj släpptes Anna Von Hausswolffs debutalbum ”Singing From the Grave” och fick lysande recensioner över hela Sverige men även i Norsk media.
Det har varit ett lyckat år för Anna med premiärspelning på Way Out West, hyllningar i svensk media och rotation på Sveriges Radio P3 med singeln ”Track of Time”. När folk pratar om Anna är det oftast rösten som står i fokus. Den beskrivs som ”egensinnig med en spännvidd från sköraste smekning till whiskydränkta vrål”.

- Skivan ”Singing from the grave” är inspelad i ”Music á Matic”, med Henryk Lipp som producent. Henryk är en av de personer som sett mig flest gånger live, och därmed en hängiven lyssnare som känner till mina bästa och mina sämsta stunder på scen. Jag är en live artist, och därför har vi bestämt oss för att söka efter samma ärliga uttryck i inspelningarna som i mina uppträdanden.

Alla som hör Anna von Hausswolff stannar upp, lyssnar, blir berörda. Hennes röst definierar uttrycksfullhet. Ibland smeker den medhårs, ibland ryter den upp en storm; alltid tar den plats i ditt hjärta. Perfekt kombinerar den kunnande med rå känsla, realism med romantik. Vill du jämföra den med något konkret? Avlägg besök till naturens mest spektakulära vyer – Angelfallen, exempelvis – eller hälsa på i änglakören där Joan As Police Woman och Antony Hegarty tar ton.

Under rösten; arrangemangen. Annas piano ger ett dramatiskt och melodiskt fundament åt hennes stämma; tonerna som stiger ur dess träkista blöder. Kongenialt klingande; instrument och lyrik i harmoni. Alla som hör Anna von Hausswolff blir missionärer. Anna genomförde sin debutspelning hösten 2008. Sedan dess har ryktet om henne gått, ropats från först och främst Göteborgska hustak. Show har lagts till show; gemensamt dem emellan Annas totala brist på hämningar. I konsertsituationer ger hon allt.

14 augusti 2009 uppträdde så Anna – som en del av Way Out West – innanför Annedalskyrkans mäktiga tegelväggar. Den månghövdade publiken där närvarande hänfördes och ryktet började sprida sig likt en löpeld Sverige runt. Sara Martinsson har intervjuat Anna i P3Pop, Björn Schagerström likaså i Groove. GP Osignat har recenserat hennes MySpace, Tramsessions har fångat henne sjungandes i en spårvagn. Et cetera.

Singing From the Grave:
(5/5) Göteborgs-Posten
(5/5) City Skåne
(5/5) RADAR Magazine
(6/6) GAFFA
(9/10) Sonic Magazine
(9/10) Rocky
(5/6) Nöjesguiden
(4/5) Dagens Nyheter
(4/5) Dagens Industri
(4/5) Aftonbladet
(4/5) Expressen
(4/5) Borås tidning
(4/5) Smålandstidningen
(4/5) TT Spectra
(4/5) Sydsvenskan
(4/5) Västerbotten Kuriren
(4/5) Gefle Dagblad
(4/6) SvD

The Soundtrack Of Our Lives

Skiva — Fri, 26 Feb 2010 09:31:37 +0000

Efter en hektisk USA turné som inkluderade utsålda spelningar i San Diego, Washington och San Francisco, en fantastisk show på El Rey i Los Angeles med gästspel från ”MC5’s” Wayne Kramer och TV/Radio-program i New York, LA och Chicago, är bandet redo att tillkännage släppet av deras nya digitala EP ”The Immaculate Convergence”.

Den nya EP:n från TSOOL kan ses som en förlängning av deras senaste dubbel CD ”Communion”.

Skivan inleds med en ny singelversion av ”The Passover”. Den följs upp av tre helt nya låtar: ”Take Me Back”, ”Snuff Parade” och ”From This Moment”.

Från och med nu kommer TSOOL fortsätta att spotta ut nya låtar digitalt under 2010-2011 samt leverera sina magiska livespelningar.

TSOOL har förutom att hyllats av kritiker över hela världen – belönats med flera utmärkelser under sin långa karriär, såsom svenska Grammisar i kategorierna ”Bästa nykomling”, ”Årets Artist” och förra året även ”Årets Band ”. De har släppt totalt sex studioalbum (två av dem dubbelalbum) och fick sitt stora internationella genombrott med albumet ”Behind the Music”, vilket belönades med en amerikansk Grammis för ”Bästa alternativa rock album” under 2002 tillsammans med Coldplay och Radiohead.

TSOOL är ett mycket framgångsrikt band i USA, Europa och Asien. De har gjort ett antal TV-program som ”Late show with David Letterman”, ”The Tonight Show med Jay Leno”, ”Carson Daily”, Jules Holland” och ”Conan O’Brien”mfl
De har öppnat för U2 och Rolling Stones och turnerat med Robert Plant, Oasis, och många andra. Deras musik har även medverkat i filmer och tv-spel som ”In Good Company”, ”Wrestlemania” och i årets version av ”MLB 10 Baseball”.

Parken

Skiva — Fri, 26 Feb 2010 07:08:58 +0000

Den 29e september släpper Parken sitt andra album, ”Framtiden Var Här” och första smakprovet hör du på landets radiostationer i form av singeln ”Ser Du Stjärnan I Det Grå?”.

Nio nya låtar har spelats in under vargavintern 2010 tillsammans med producenten Henrik von Euler (Rigas). Mycket känns igen från debuten men det nya materialet har ett större djup i såväl ljudbild som textmässigt. Influenserna från The Clash och Bowie blandas upp med hårdare elektroniska ljud och rytmer och Pelle Lindroth sjunger som om livet hängde på det

I Sommar kan du också se Parken live på kulturhusets tak den 17:e juli och på Emmabodafestivalen.